Hur kan det fortsätta vara så här det känns, efter så lång tid? Det är den frågan som får mig att öppna datorn och börja skriva den här gången. Hur kan det fortsätta att kännas som att jag inte tillhör? Världen och alla människorna. Det ser ut som att de hänger ihop. Och det känns…

Uttrycket ”Droppen som får bägaren att rinna över” ger inte alls en bild av vad som faktiskt händer. I alla fall inte i mig. Bilden jag får när jag hör uttrycket är att det droppar i en sista droppe som gör att ytspänningen inte längre håller och överflödet rinner ur behållaren. Bara det som var…

Ganska mycket prestationsstress ändå. Fick komplett skrivkramp efter att ha påbörjat det här projektet. La en del tid på att fundera över meningen och om jag egentligen vill visa vad jag tänker. Sen glömde jag ärligt talat bort hela projektet. Idag är jag här igen. Nu för att tala om min öppna realtion. Något jag…

De senaste dagarna har jag haft anledning att fundera en del över det här med att försöka förstå vad som hände. Jag har ägnat så oerhört mycket kraft och tid åt att försöka förklara för mig själv och andra vem jag var, och hur det blev som det blev. Häromdagen hörde jag en programledare säga…

Första riktiga inlägget. ”Det måste ju blir riktigt jäkla bra”. Hörde jag mig själv tänka. Nästa tanke var: ”Nehedu, den går jag inte på!”. Jag har skrivit i många år. I början skrev jag för att förstå vad jag tänkte. Jag skrev ut mina tankar och redde samtidigt ut dem. Sen började det komma ut…

Det var visst dags nu.